Blogg – Det nya auktorisationsprovet

I förra veckan var jag på möte i Lund och lyssnade på Josefine Ekroth och Elisabeth Schreuder. Josefine och Elisabeth arbetar på Kammarkollegiet och presenterade det nya auktorisationsprovet för översättare.

Kammarkollegiet är en myndighet med långa anor och brokig verksamhet (de ansvarar bland annat för statens upphandling av översättningstjänster). Verket har ca 300 anställda i Stockholm och Karlstad, varav 13 personer jobbar med auktorisationen av translatorer och tolkar.

Man blir auktoriserad översättare (translator) genom att godkännas i ett översättningsprov och i efterföljande redbarhetsprövning. En translator har rätt att bestyrka översättning, dvs. signera att den är utförd av auktoriserad översättare. Kammarkollegiet tillhandahåller en förteckning över alla auktoriserade översättare, utövar tillsyn över dessa och tar emot eventuella klagomål rörande icke-professionell behandling med efterföljande utredning och eventuell åtgärd.

Om man efter fem år vill förlänga auktorisationen i ytterligare fem år måste man visa att man har varit verksam och betala ny hanteringsavgift (2 300 kronor).

Den lagliga grunden är en förordning (1985:613) om auktorisation av tolkar och översättare, Kammarkollegiets translatorsföreskrifter samt ”God translatorssed” som innehåller yrkesetiska regler. Alla dessa finns på Kammarkollegiets webbplats, www.kammarkollegiet.se.

Enligt Josefine och Elisabeth saknas statistik över vem som anlitar auktoriserade översättare, men de största användarna av ramavtalet för översättningstjänster och därmed viktiga uppdragsgivare är myndigheter som Försäkringskassan, Migrationsverket och Skatteverket. Andra uppdragsgivare är domstolar samt företag och privatpersoner i kontakt med myndigheterna och andra som behöver stämplade översättningar.

Auktorisationen ska även säkerställa kvalitet. Den ska bereda skydd för tredje man mot inkompetent yrkesutövning och ska ses som en garant för att översättaren har den kompetens och redbarhet som krävs.

Vad är kompetens?

Josefine och Elisabeth berättade att gruppen som tagit fram det nya auktorisationsprovet arbetade mycket med frågor kring kompetens när det gamla provet skulle ändras och moderniseras. Man har sökt ledning i vetenskaplig forskning om kompetens, låtit TÖI utföra studier och inhämtat åsikter genom remisser till branschens aktörer (även vi i SFÖ fick tycka till).

Resultatet blev en beskrivning av de kunskaper och färdigheter som det nya provet ska vila på:

  • språklig kompetens (kunna förstå och tolka stilvalörer, ordförråd, idiomatiska uttryck)
  • översättningskompetens (kunna överföra komplexa texter utan semantisk förlust och valörskillnad, förstå och känna till läsarens behov och situation, använda korrläsning för att möjliggöra detta)
  • ämneskompetens (hur det svenska samhället fungerar, hur det svenska rättsväsendet fungerar)
  • yrkeskompetens (djup förståelse för krav t.ex. vid leverans, kunskap om god translatorssed och övriga yrkesregler)
  • interkulturell kompetens (djup förståelse för hur språk och kultur samverkar, hur olika begrepp fungerar och kan överföras så att deras innebörd speglas väl)
  • informationssökning (hur man söker, granskar, värderar information, dess relevans och trovärdighet)
  • teknisk kompetens (kunna hantera arbetsredskapen, programvaror och hårdvaran, leverera i rätt format).

(Ö.a.: Egentligen ser listan mest ut som en vanlig dag på jobbet för de flesta av oss, men det är nyttigt att få det formulerat med så tydlig struktur.)

Vad har ändrats?

Med denna lista som grund har provet, som varit oförändrat sen 70-talet, modifierats på ett antal punkter. En viktig förändring är att det delas upp i två delprov, där del 1 är ett utgallringsprov som anordnas på våren medan del 2 anordnas på hösten och i mycket påminner om det tidigare provet.

Vårprovet består av ett moment med 40 flervalsfrågor inom områdena samhälle (12), juridik (18) och yrkeskunskap (10) med vardera fyra svarsalternativ (alltid ett rätt) samt ett moment läsförståelse i svenska med 2 texter och 4 uppgifter till varje text. (Läsförståelsen avser svenska språket oavsett vilken språkkombination som ska provas i del 2.)

Vårprovets båda moment genomförs i en särskild provplattform med låst miljö som innebär att man kan använda egen dator men utestängs från internet och andra hjälpmedel. Provplattformen har understryknings-, markerings- och anteckningsfunktioner och finns som demo att testköra i förväg. Anteckningar med papper och penna är inte tillåtna under provet.

Klarar man del 1 får man delta i höstprovet i september eller oktober som är själva översättningsprovet. Här är de största nyheterna dels att man har åtkomst till internet, dels att provet endast omfattar två översättningstexter istället för som tidigare tre. Man har tagit bort den ekonomiska texten och provet består alltså av en allmän text och en juridisk text på vardera ca 2 000 tecken. Man måste bli godkänd på första texten för att andra texten ska bedömas.

Bedömningen görs av personer med akademisk bakgrund. Det finns 14 olika feltyper, indelade i grova (betydelseförändrande) fel och övriga fel. Detaljerad beskrivning av bedömningen finns i en handbok som är tillgänglig på Kammarkollegiets webbplats.

Hur förbereder man sig?

För realiauppgifterna i delprov 1 kommer det finnas lästips om samhälle, juridik och yrkeskunskap (god translatorssed) på Kammarkollegiets webbplats. Josefine och Elisabeth rekommenderar att man även förbereder och testar tekniken hemma (när man anmält sig får man inloggningsuppgifter till provplattformen och olika demos).

Anmälan

Man anmäler sig till båda proven samtidigt i januari 2020. Proven genomförs i Göteborg, Lund och Stockholm, avgiften är 2 300 kr. Delprov 1 i april tar ca 3 timmar (realiaprov – paus – läsförståelse), delprov 2 i sep/okt tar ca 6 timmar (3 timmar för varje text).

Man måste göra om hela provet nästa gång om man blir underkänd i något moment i något av delproven. På webbplatsen ligger exempel på tidigare prov som fortfarande kan vara nyttiga, för även om de nya texterna är längre, så är svårighetsgraden och ämnesområdena snarlika.

Diskussion

I slutet av mötet diskuterade vi provets ställning, betydelse och eventuella framtida utveckling. Personligen har jag en kritisk inställning till upplägget. Att en yrkestitel baseras på en enskild salstenta som skrivs under några timmar och under förhållanden som inte återspeglar yrkets verklighet och som sen bedöms av teoretiker, känns för mig väldigt omodernt och missvisande.

Jag tror att metoden har en negativ inverkan på hur översättaryrket uppfattas av omvärlden, att den befäster bilden av att yrket är ett slags generell fallenhet och talang för vem som helst, snarare än resultatet av en strukturerad lärandeprocess. Auktorisationen borde på samma sätt som för andra skyddade titlar vara avslutningen på en utbildning, ett examensprov som sammanfattar och belägger att man genomgått och tillägnat sig erforderliga kunskaper och färdigheter under studiernas gång. Först då skulle man med fog kunna hävda att titeln är en garanti för kvalitet.

Samtidigt är det uppenbart att Kammarkollegiet verkligen har försökt modernisera denna ålderdomliga konstruktion efter att ha genomfört en allvarligt menad förberedelse med studier av forskningsresultat, remissrunda och pilotprov. Resultatet är att man nu får använda internet under provet, att gallringen genom det första delprovet ska höja det katastrofalt låga antalet godkända och att ett första steg mot specialisering (juridik) har tagits.

Förhoppningsvis får vi på sikt se auktorisationsprovet utvecklas ytterligare och bli en del av utbildningen. Dessutom vore det bra med ytterligare steg mot fler specialiseringar, exempelvis för medicinsk översättning.

– Örjan Skoglösa

 

Konstruktiva kommentarer tas tacksamt mot på blogg@sfoe.se