Blogg – Konferens på luffen

Ibland när jag sitter lutad över mitt underarmsstöd stoppat med ortopediskt skum kan jag känna en längtan efter att bege mig utanför kontoret, ut i världen – rulla lite på de stela axlarna och till och med ge mig in i muntligt samspråk med någon. Eftersom jag vanligtvis inleder arbetsdagen på kontoret när de flesta andra går på lunch (ibland får jag till och med sällskap in i hissen av en klunga morgonpigga personer på väg tillbaka från lunchen) missar jag alltför ofta de trivsamma AW-tillställningarna i Göteborg, där jag bor. De börjar 17.30, alltså strax efter min egen lunch, och då sitter jag mestadels omgiven av sådana mängder säljargument, driftinstruktioner eller punkter och avsnitt att jag varken har samvete eller möjlighet att sätta mig med en öl i trevligt sällskap. Men där ska jag bättra mig, och ställa väckarklockan (och dessutom gå upp när den ringer), sista torsdagen i månaden!

Vid sådana tillfällen händer det att jag anmäler mig till sociala yrkesevenemang, som konferenser. SFÖ:s egna, förstås, men då och då också andra översättarsammankomster. Till exempel BP-konferensen, som arrangeras av Budapestbon Csaba Bán. BP är den största oberoende organiserade begivenheten för översättare i Europa, känd för att vara en välorganiserad konferens och årets sociala höjdpunkt för många översättare. Den arrangerades första gången 2014, i Budapest, och BP stod då just för den stadens namn. När den efter första året hyllade konferensen flyttade vidare till Zagreb 2015, och därefter till Prag 2016, sades BP stå för omväxlande Business + Practice, Boosting Productivity och Badass Polyglots. Och det finns nog fortfarande utrymme för förslag.

Csaba, som tillsammans med sin fru ordnar allt från sponsorer, lokaler och talare, till konferensmiddagar, guidade turer och dagsutflykter före och efter konferensen, har orkat göra detta enorma arbete i olika städer varje år sedan 2014. År 2017 återvände BP till Budapest, året därpå höll man till i Wien och i våras fick deltagarna nöjet att åka till Bologna. Där samlades runt 275 deltagare från 41 länder, och i den app som användes för både konferensprogram, deltagarlista och sociala aktiviteter skapades snabbt grupper för allt från joggande/operaintresserade/matälskande översättare till översättare inom olika ämnesområden, språkkombinationer och Facebookgrupper. Som gjort för att knyta lämpliga kontakter, alltså. Vi var flera SFÖ-medlemmar på plats, och några av oss lyckades till och med komma med på en gemensam bild (från vänster Maria Andersson, Roger Sjölander, Frida Källström och Catharina Odencrants).

Själva konferensen varar i två dagar och föreläsarna kommer, liksom deltagarna, från alla möjliga länder. Csaba skickar varje år ut en förfrågan bland annat på BP-mejllistan, där han ber personer som är intresserade av att bli konferenstalare att lämna in en föreläsningssynopsis. Han arbetar mycket med statistiska beräkningar för att se vad som har fungerat bra och dragit åhörare under tidigare konferenser. I år fick de deltagare på mejllistan som så önskade vara med och bestämma programmet genom att rösta på vilka presentationer som de helst skulle vilja lyssna på, från en diger lista med förslag. Det populäraste ämnet, och det som därmed fick flest programpunkter på årets konferens, var marknadsföring.

Ett exempel på en sådan föreläsning var den som hölls av Alessandra Vita från Specialized Translators, med den frestande titeln Learn how to work less, under better conditions, while making more money. Ett intressant tips hon hade var att alltid använda tre priskategorier när man skickar en offert eller anger prisförslag: ett pris för standardleverans, ett för brådskande leverans och ett för väldigt brådskande leverans. Där den senaste kategorin förstås är den som kostar mest. Trots att hon inte brukar ha så väldigt stora prisskillnader kommer kunden oftast fram till att det först så brådskande uppdraget inte är så brådskande, trots allt. En lång deadline skulle kunna motivera ett lite lägre pris, eftersom man då har möjlighet att lägga in mer brådskande uppdrag – som ger mer pengar – däremellan, eller helt enkelt slipper ha kniven mot strupen.
Bolognas arkader
Och om det blir stressigt med uppdraget tjänar man i alla fall mer pengar på det. Alessandra själv har övergått från att mest jobba för byråer till att nästan enbart jobba för direktkunder, men även om hon nu bara anger projektpris har hon tidigare använt denna metod även med ordpris, men då lagt på (den obligatoriska) expresstaxan på de två snabbare alternativen som en klumpsumma. Att använda expresstaxa är ju vanligt, men då gäller det oftast helg- eller kvällsjobb eller jobb som ska levereras väldigt snabbt. Men detta är första gången jag hört om någon som alltid erbjuder olika taxor, och på så sätt får större möjlighet att vara med och styra processen. Dessutom kan hon höja sina priser utan att behöva meddela kunden i förväg, för kunden tar hela tiden ställning till de enskilda projektpriserna. Sedan kommer man förstås, tänker jag, fortfarande få tampas med problemet att kunden i stället vill hitta någon som kan göra det brådskande jobbet med kort leveranstid till standardpris, men så kommer det väl alltid att vara ibland. Hon påminde oss också om att sätta ett (kort) giltighetsdatum på offerten/i mejlet, för att undvika att jobbet dyker upp några veckor senare, när man glömt bort det och redan har bokat upp sig på annat.

Avslutningsvis hade Alessandra några råd om hur man ska hantera Murphys lag för frilansare, dvs. att efter två veckor med tom jobbkalender kommer alla kunder ihåg en på samma gång. Och då gärna i anslutning till helg. Om en kund kommer med ett jobb på fredagseftermiddagen som de vill ha levererat på måndag morgon menar hon att man inte ska tacka nej, utan säga att man visst kan göra det, men då ange ett pris som man faktiskt skulle vara beredd att offra helgplanerna för om kunden – mot förmodan – skulle tacka ja. Då visar man att man finns där och kan hjälpa till när det behövs – men att det kostar. Alltså: Say ”no” with an expensive ”yes”.

 

Nytt på BP-konferensen för i år var att man kunde välja att bara köpa biljett till en efterföljande virtuell konferens, BP19 Virtual Translation Conference. Alla föredrag videoinspelas, och tidigare var det bara konferensdeltagarna som fick tillgång till dem i efterhand. Nu släpptes i stället tre föredrag i taget, och såg man dem på den officiella släpptiden kunde man chatta med talarna och andra översättare och ställa frågor. Det fanns till och med ett ”kaffepaus-chattrum” mellan föreläsningarna. Ett ypperligt alternativ för översättare som inte har tid eller råd med resan, eller som är alltför fästa vid sitt ortopediska armstödsskum.

 

Nästa år hålls BP-konferensen i Nürnberg. Vissa år krockar den tyvärr med SFÖ-konferensen, men annars kan jag verkligen rekommendera BP som en uppfriskande utflykt från skrivbordet.

 

Maria Andersson är översättare sedan 15 år, med i SFÖ:s marknadsföringsgrupp och (efter kursen!) hejare på lindy hop.
Nästa års BP krockar dessvärre med vår egen konferens. Mer information finns hur som helst på bpconf.com.

Något på hjärtat? Skriv till bloggredaktionen.