Blogg – Translating saudade

(Svensk översättning följer nedan.)

Translation is the art of knowing how to write and/or rewrite without anyone realizing that a professional translator has done any work there. This person is a professional who tries to be invisible most of the time, whether we are talking of a literary work or of a technical one. Translators face difficulties every day, whether it concerns the translation of an untranslatable word such as saudade in the Portuguese language, or puns of the source text that have two senses and can’t faithfully be transliterated without losing part of the fun or meaning.

Currently, in Portugal, the field of translation has undergone many changes. We strive for the profession to have visibility and to be respected. Unfortunately even nowadays anyone with some knowledge of two or more languages can translate a document. Note that I said “can translate” and not “can be a translator” because these are very different things. A translator is a professional who, from a very early age, fell in love with languages and worked hard to be a translator today and to work in the field that he/she dreamt of. A translator is someone who knows he/she will be in constant training. There is always something more to learn and improve. Which is why this is the first advice I give to anyone who wants to get into this field of expertise: Admit that you don’t know everything and that you still have a lot to learn, regardless of the years you have been in this career, work every day to learn a little more, take the time to get a diploma in the field, take workshops so you can call yourself an expert in a certain field, and only then call yourself a translator.

As an example, in Portugal you can become a professional translator if you take a translation course at the university and afterwards take some courses or workshops to get acquainted with a certain field, or if you already have a diploma in law, pharmacy, etc. and take a post-graduation or master in translation in order to specialize in that field. Thus becoming a medical or legal translator. This works the same for any field of expertise. In the last few years the profession has gained some credibility, although anyone can still translate a text even without the proper knowledge or qualifications. Nonetheless, currently most companies prefer to have their documents translated by a professional translator rather than an intern or secretary at the company. Currently, translators play an important role in modern societies, as people increasingly need to communicate with each other, due to phenomena such as the internationalization of the economy and the circulation of information throughout the world. In this context, the job market for translators is quite varied and presents good prospects, with a number of job possibilities to consider. Moreover, every day more people get into translation courses, and when we say to someone we are translators there’s not that “oh“ anymore. People start to be familiarized with the field, although there’s still many difficulties comprehending the difference between a translator and an interpreter and the “problem” that hobby takers still offer very low rates compared to real professional translators.

Compared to countries such as the USA, Canada or Australia, among others, which have associations who truly work as those Bar Associations of lawyers, doctors or nurses, in Portugal we still don’t have an official association for translators and can’t certify our own translations. In Sweden there is an organization called Kammarkollegiet which can award a professional translator “title”, thus providing, in the eyes of the client, a professional figure to the translator. In Portugal, APTRAD and APT have done some work in order to create recognition and regulation for the profession, but unfortunately we are still a long way from the above-mentioned. Even if APT also confers translators the possibility to be accredited as legal or financial translators with the possibility to use the organization’s white stamp, we still need lawyers and notaries to certify our translations. The procedure in Portugal for when a client asks us for a certified translation is that “someone” translates a file – someone because, like I said before, anyone can translate and certify in Portugal, unfortunately – then after the translation is done it is taken to a public notary or lawyer who then makes a translation certificate attesting on the veracity of that original and translation, and stamps it with the white stamp in use by that organization. Both parties then sign together and the translation is delivered to the client. The only request of the Portuguese law is that the person performing the translation is not related to those mentioned in the files.

In our country, activities such as translation and interpretation are not regulated for the time being, so nothing prevents people without the appropriate qualification from exercising these activities. In fact, those who need translation and interpretation services sometimes choose to hire people who, despite knowing how to speak or write correctly in their mother tongue and in foreign languages, are not competent to ensure the high level of quality and rigor of these services, as they lack the personal skills and technical and linguistic knowledge that are required, as said before. Despite the fact that the labor market for translators and specialized interpreters is not saturated – there is a demand for quality services – this situation brings them difficulties, as they have to face an unskilled workforce that takes away some job opportunities due to low prices.

In the field of translation in Portugal, the labor market is mainly saturated with professionals who only speak English and/or French, so it is advisable to know how to work with other languages. This is also a way of ensuring professionals get the job instead of those offering their services for very low prices.

Like I said before, many use this field as a hobby or a side “job”, since they are not qualified, however in Portugal it is possible to live only from translation. Of course, since there is no tabulated rate per translation anyone can charge what they want, and many of these “hobby takers” tend to charge less in order to take more work, since they don’t have the qualifications.

To conclude, people need to see translation for what it is: a highly skilled and complex activity which can’t be performed without careful consideration, nor taken lightly. A person can’t be a doctor if he’s seen all seasons of Grey’s Anatomy, neither can someone be a translator just because they’ve lived a few years abroad and know the language or because they need some extra cash or a hobby. As any other profession, translation and translators need to be respected and seen for what they are, highly qualified individuals with singular characteristics and skills who chose a profession in order to help those in need of understanding. In Portugal the situation is clearly but slowly changing. APTRAD is making great efforts for such change, making mentoring projects for students of translation as well as conferences in and out of the country, making gatherings among its members, all of which will eventually lead to a bigger understanding and recognition of the field, in my perspective. At AH –Traduções, my small company in Portugal, we strive to provide quality and reliability to all of our clients, either big or small and to make them understand that even if translations can be done by any individual, a professional translator is the better choice. It is as choosing between a professional human translator vs. Google translator, you get what you pay for. If businessmen spent more time and energy focusing on their businesses and less on making Google translations of their newsletters or contracts, both parties would win.

Ana Honrado has a degree in translation from the Catholic University of Portugal, completed in 2007, and finished her PhD in Translation and Interpretation at BIU in 2019. She works from English, French, and Spanish into her mother tongue Portuguese.

Portugisisk längtan återskapad

Översättning är konsten som inte märks. Som inte ska märkas. Översättaren strävar efter osynlighet i sitt arbete, efter ett resultat som i det fördolda återskapar den ursprungliga textens påverkan på mottagaren. Men varje budskap, oavsett om skrivet i skönlitteratur eller i en teknisk manual, bjuder motstånd mot denna tysta omstöpning. Somligt vägrar att låta sig överföras utan att det märks.

Vi portugiser samlas runt en särskild sorts längtan, en djupt melankolisk känsla som kallas saudade och som drabbar oss i strandkanten, vid vattenbrynet, med blicken mot horisonten i erövrartidens storslagna 1500-tal, hjältarnas guldålder som aldrig kommer igen. Saudade är portugisens själ, älskad, saknad, besjungen i melankolisk fado och lika ovillig att låta sig översättas som spänningsbågen över flätade betydelser i en ordvits.

Portugisiska översättare lever idag i en turbulent tid där marknadens tekniska och ekonomiska konvulsioner möter våra ansträngningar att synliggöra det osynliga arbetet, att kräva respekt för det ogörliga vi gör. Vi slåss mot den okunskap och kortsiktighet som hävdar att tvåspråkighet är tillräcklig förutsättning för vårt hantverk, och som blundar för den kritiska skillnaden mellan att kunna flytta ord mellan två språk å ena sidan, och den skicklighet och erfarenhet som krävs för verklig översättning å den andra.

En översättare älskar språk, är präglad sen unga år av denna kärlek och sin strävan efter att få arbeta med det hon längtar efter. Översättarens kärlek får aldrig slockna, måste tränas och vårdas oupphörligen och obönhörligen för att inte förtvina och slockna, ett livslångt lärande som aldrig når fram, aldrig står stilla.

När jag möter ungdomar som har denna kärlek till språk och denna lust till ständig utveckling nämner jag alltid först en av Sokrates sentenser. Inse, erkänn och förstå att kunskap är oändlig och att ditt lärande aldrig – hur länge det än pågår – kommer komma till vägs ände. Du måste varje dag ta nya steg i okänd terräng, söka formella och informella sätt att utbilda dig vidare och inse att du endast kan vara osynlig översättare i ett mycket smalt område.

Formellt kan man bli översättare i Portugal genom en universitetsutbildning i översättning kombinerad med enstaka kurser eller fristående undervisningar i en vald specialisering: juridik, medicin osv. Du kan även komma från en specialisering och sedan komplettera med ett diplom i översättning och på så sätt bli juridisk eller medicinsk översättare, eller vilket område du nu valt. När det gäller samhällets erkännande av hur viktig denna bakgrund är, har vårt arbete för detta burit frukt de senaste åren. Yrkets villkor och förutsättningar är idag mer kända och erkända och även om det fortfarande inte finns något som hindrar att vem som helst utan kunskap eller kvalifikationer kan arbeta med översättning, börjar fler och fler företag och organisationer inse betydelsen av att anlita yrkeskunniga översättare istället för att lämpa över arbetet på sekreterare eller annan skrivkraft.

Portugal har genomgått en fantastisk utveckling de senaste åren och transformerats av det moderna samhällets ökande kommunikationsbehov, internationaliserade näringsliv och globala informationsflöden. Skråets framtid är egentligen ljus med ett antal olika utvecklingsvägar för nybörjare i ett samhälle med allt större kännedom om våra villkor och förutsättningar, även om det är långt kvar tills folk i gemen förstår skillnaden mellan tolkning och översättning och till att månskensöversättare upphör att skjuta våra priser i sank.

Vi har även problem med oss själva. Till skillnad från länder som USA, Kanada och Australien saknar vi fortfarande en branschorganisation som kan verka för våra intressen i samhället på samma sätt som advokaternas, läkarnas eller sjuksköterskornas intresseföreningar och som kan utfärda yrkescertifieringar. Ni i Sverige har Kammarkollegiet, som kan utfärda en ”titel” som i kundens ögon ger tyngd och erkännande. Vi i Portugal har två organisationer, APTRAD och APT, som båda arbetar för att yrkets betydelse ska erkännas och branschen regleras, men vi har lång väg kvar att gå innan vi når lika långt som i andra länder. Visserligen kan APT utfärda ett bemyndigande till en juridisk eller finansiell översättare och tillstånd att använda organisationens stämpel, men endast en advokat eller notarius publicus får certifiera en översättning. Om en kund efterfrågar en certifierad översättning kan därför själva översättningen utföras av vem som helst som kan hålla en penna eller ett tangentbord – se min beskrivning ovan – men därefter måste texten lämnas till advokat eller notarius publicus för bekräftelse av originalets och översättningens vederhäftighet. Översättningen styrks först när den stämplas med auktorisationsstämpel av advokaten eller av notariens organisation. Efter att båda parterna signerat dokumentet kan det sedan levereras till kunden. Det enda lagstadgade villkoret i fråga om översättarens person är att denne inte får var besläktad med personerna nämnda i dokumenten.

Så är alltså situationen hos oss. Det finns ingen laglig reglering av översättning eller tolkning, vem som helst kan utföra sådan verksamhet. Det innebär att dessa tjänster ofta köps från leverantörer som visserligen behärskar sitt modersmål och ett främmande språk relativt väl men helt saknar övrig kompetens, den lingvistiska, stilistiska och tekniska förmågan att åstadkomma ett resultat som håller hög kvalitet. Detta innebär som sagt att yrkesfolk får ekonomiska problem fastän arbetsmarknaden egentligen har stor efterfrågan på kvalitetsarbete; professionella utövare tvingas anpassa sig till konkurrensen från outbildad arbetskraft som vinner många jobb genom att bjuda låga priser.

En annan obalans på den portugisiska översättningsmarknaden orsakas av att den är mättad med utbildade språkarbetare med engelska och/eller franska som arbetsspråk, medan efterfrågan i andra språk inte uppfylls. Vi rekommenderar därför en satsning på andra språkpar, där prisbildens snedvridning genom hobbyister också är mindre. Det finns dock relativt många månskensöversättare även inom sådana språkriktningar, och de blir attraktiva för kunder när de i brist på kvalifikation använder låga priser som säljargument. Samtidigt måste ändå utvecklingen sägas gå i rätt riktning, mot en marknad där översättning inte längre huvudsakligen är en hobby eller bisyssla, utan ett yrke som är så välbetalt att man kan leva på det.

Detta beror – för att sammanfatta och avsluta – även på det arbete vi gör för att få erkännande för den stora skicklighet och det komplexa arbetssätt som krävs för riktigt översättningsarbete, ett hantverk med en noggrant genomarbetad och utvecklad arbetsmetodik. På samma sätt som några säsonger såpopera i sjukhusmiljö inte skapar läkekunnighet, är den fleråriga utlandsvistelse många portugiser har i bagaget inte tillräcklig kvalifikation för yrkesmässig översättning. Precis som i andra yrken bör hobbyverksamhet för fickpengar inte tillerkännas samma värde som yrkesverksamhet utförd av högkvalificerade, hårt specialiserade språkarbetare, experter i att förmedla förståelse över kulturella barriärer.

Situationen i Portugal håller på att skifta, sakta men säkert. APTRAD gör stora ansträngningar för att påskynda och stödja denna förändringsprocess. Vi har mentorskap för översättningsstudenter, håller konferenser i Portugal och i andra portugisisktalande länder, arrangerar medlemsmöten kring olika frågor osv. Jag personligen är övertygad om att vårt arbete leder till ökad förståelse för och erkännande av vårt arbete. Jag själv driver AH –Traduções, en mindre byrå här i Portugal, och även på denna spelplan kämpar vi för att ge såväl små som stora kunder produkter med hög kvalitet som de kan lita på. Vi anstränger oss att förmedla insikten om att vem som helst, även Google, visserligen kan överföra ord från ett språk till ett annat, men att verklig översättning är någonting helt annat. En bra översättning är en bra investering. Vi förklarar att man får vad man betalar för och att en billig version av nyhetsbrevet eller kontraktet i själva verket blir en dyr historia för alla inblandade.

Tolkning av Örjan Skoglösa.