Blogg: Same same, but different: Die BP Translation Conference; dieses Jahr als Online-Event

(Svensk översättning följer nedan.)

Prag, Budapest, Wien – das sind die wunderschönen Orte, an denen ich bisher BP-Konferenzen besucht habe. Dieses Jahr hätte es Nürnberg sein sollen, stattdessen wurde es mein Wohnzimmer. Csaba Bán, der Übersetzerkollege aus Budapest, der diese Konferenzen unter dem schönen Motto „Business + Practice for Badass Polyglots“ zusammen mit seiner Frau Zita seit 2014 organisiert (siehe auch den Blogpost von Maria Andersson über die BP 19), hat in wenigen Wochen die Konferenz mit Hunderten Teilnehmer*innen, für die schon alles vorbereitet war, aus dem realen in den virtuellen Raum gehievt – mitsamt parallel laufenden Vortrags-Tracks, angegliederten halbtägigen Workshops und sogar Kaffeepausen und abendlichen Abschlussrunden.

Technisch waren die Bausteine der Konferenz nach- und nebeneinander laufende Zoom-Webinare und -Meetings, begleitend gab es in Whova Zeitpläne, Chats und Selbstvorstellungen der Teilnehmer*innen. Alle Vortragenden sprachen live und konnten so auch Fragen aus dem Publikum beantworten. Und damit sie nicht nur mit ihrer Webcam sprechen mussten, sondern sozusagen wenigstens der ersten Reihe des virtuellen Konferenzsaals ins Gesicht sehen konnten, wurde ihnen (und uns!) jeweils eine Handvoll der Teilnehmenden am Bildrand eingeblendet.

Ich persönlich hatte mich vorher vor Videokonferenzen und -telefonie immer weitestgehend gedrückt, auch Telefonieren gehört nicht zu meinen Lieblingsbeschäftigungen. Aber nach einer sehr kurzen Eingewöhnungsphase, in der ich etwas wild mit Logindaten, Chatfenstern und Online-Abstimmungen jonglierte (und mit Schreckmomenten fertigwerden musste wie „huch, plötzlich bin ich in der ‚ersten Reihe‘ angezeigt, ohgott, wie seh ich denn aus!?“), fand ich es dann doch erstaunlich persönlich und hatte richtig ein bisschen von dem BP-typischen herzlichen Gemeinschaftsgefühl. Und mein Workshop- und Vortragsprogramm lief reibungslos.

Mein schon lange gebuchter Workshop zum Thema Produktivitätssteigerung fand wie geplant statt, und zusätzlich konnte ich noch einen Marketing-Workshop besuchen, der sich bei der „echten“ Konferenz mit dem ersteren überschnitten hätte. Auf die Workshops folgten halb- bis einstündige Vorträge zum BP-typischen Mix aus praxisbezogenen Themen – von Tools und Technik über Betriebswirtschaftliches bis hin zur Work-Life-Balance. Davor, dazwischen und danach standen jeweils verschiedene Chaträume zur Auswahl – für Vortrags-Nachbesprechungen, Networking oder Feierabendgetränke (wobei man sich Gerüchten zufolge um letztere bis fast so tief in die Nacht liebevoll kümmerte wie bei den echten Konferenzen).

Gerade die Begegnungen und Gespräche waren natürlich längst nicht dasselbe wie live vor Ort, aber wie im restlichen Leben stärkte auch hier die erzwungene physische Distanz auf ihre Weise die soziale Verbundenheit und steigerte die Vorfreude aufs nächste persönliche Wiedersehen.

Und auch sonst war es in meinen Augen die bestmögliche Konferenz in dieser Zeit. Mir zumindest ging es so, dass ich die Woche nicht so konsequent frei von anderen Terminen und Vorhaben gehalten habe, wie ich es getan hätte, um nach Nürnberg zu fahren. Und dadurch, dass die Online-Konferenz von zwei ganzen Tagen auf vier halbe gestreckt wurde (jeweils plus Workshops) war es zum Einen entspannter, denn den ganzen Tag in Zoom-Meetings zu verbringen, hätte wohl nicht nur ich anstrengend gefunden. Zum Anderen konnte man so parallel zur Konferenz auch etwas arbeiten. Somit hat man sich einerseits nicht so ausschließlich auf die Konferenzveranstaltungen konzentriert und ist nicht so in die Konferenzatmosphäre eingetaucht wie sonst, andererseits war es mir wie vielen anderen nach einem Monat sehr schwankender Auftragslage sehr recht, in dieser Zeit praktisch keine Anfragen ablehnen zu müssen. Von mehreren Teilnehmenden habe ich auch gehört, sie hätten zur Präsenzveranstaltung selbst ohne Corona-Krise nicht kommen können – insgesamt waren wir nun über 450 Teilnehmende statt der gut 300, die für Nürnberg angemeldet waren. Und als Bonbon obendrauf folgt wahrscheinlich im Mai noch ein kleiner Zusatz-Konferenztag, außerdem sind sämtliche Vorträge aufgezeichnet und sollen außer den Teilnehmenden nächsten Monat auch der Allgemeinheit zugänglich sein (s. bpconf.com/Videos/).

Am Ende einer gehaltvollen Woche zeigt sich dann im „Abschlussplenum“ auch der Veranstalter erschöpft, aber zufrieden mit dem Verlauf der Konferenz, zitiert Heiter-Besinnliches von Esterházy (sinngemäß: „Herr, haben Sie je in einer Zeit gelebt, die nicht eine des Übergangs gewesen wäre?“) und findet auch, dass doch nichts die Zusammenkunft im echten Leben ersetzt. Damit kündigt sich dann auch langsam der mit Spannung erwartete Höhepunkt der Schlussrede an, der große Moment, das „One more thing“ der Übersetzungsbranche: die Bekanntgabe des Veranstaltungsortes für das nächste Jahr! Und während im Chatfenster schon die Ersten vor Aufregung in Großbuchstaben kommentieren, kündigt Csaba in Seelenruhe ein heiteres Bilderrätsel an, bei dem wir uns nach und nach an die Lösung herantasten können, und dann plötzlich … ist er weg! Spurlos verschwunden! Mitsamt Rätsel! Im Chat bricht Wehklagen über wartendes Abendessen, hungrige Kinder und übervolle Blasen aus, es werden Witze über die Wehklagenden gerissen und spontan Vorschläge gesammelt, um selbst über den Konferenzort 2021 abzustimmen, es ist ein herrliches herzliches Durcheinanderreden, -tippen und –lachen  – und da ist sie plötzlich in voller Schönheit, die einzigartige BP-Klassenfahrtsstimmung. Was für ein schönes Finale.

Ach ja, und die BP 21 ist in Kraków.

Tanja Güllicher, Hamburg, ist seit 20 Jahren medizinische Fachübersetzerin und ebenso lange begeisterte Teilnehmerin an Fortbildungen (fast) aller Art.

Praktische Info

Alle Vorträge sind ab ca. Ende Mai in der BP Video Library erhältlich: BPconf.com/Videos
Die BP 21 findet vom 22.–24. April 2021 in Kraków, Polen statt.

Precis som vanligt, men ändå inte: BP Translation Conference 2020 som helt virtuellt arrangemang

Prag, Budapest, Wien – detta är fantastiska städer som jag har besökt i samband med tidigare BP-konferenser. I år tänkte jag åka till tyska Nürnberg, med fick istället hålla till i mitt eget vardagsrum. Csaba Bán, översättaren från Budapest som sedan 2014 tillsammans med sin fru Zita organiserar dessa sammankomster under det sköna mottot ”Business + Practice for Badass Polyglots” (se Maria Anderssons blogg om BP 19), klarade att lyfta den redan färdigplanerade konferensen med hundratals deltagare från det fysiska rummet till den virtuella rymden – utan att tappa någon av alla parallellt löpande föredragsserier eller anslutna halvdagsseminarier. Inte ens fikarasterna eller kvällsnöjena föll bort i överföringen.

Tekniskt baserades konferensen på parallella eller seriella webbinarier och möten i Zoom, samtidigt som mjukvaran Whova användes för att visa tidsscheman, erbjuda samtalsrum och möjliggöra individuella presentationer. Samtliga föredrag sändes i realtid och publiken kunde ställa frågor direkt. Ni som har pratat in i en ensam webbkamera någon gång vet att det kan kännas väldigt tomt och anonymt, och därför valde man en inställning där även ett antal åhörare ”på främsta raden” visades på skärmen, till fromma för såväl föreläsare som övriga deltagare.

Om sanningen ska fram har jag alltid försökt undvika alla webbmöten och videosamtal. Jag tycker faktiskt att det redan är lite besvärligt och främmande bara att sitta i vanlig telefon. Men – det måste jag medge – redan efter mycket kort tids jonglering med inloggningsuppgifter, chattfönster och omröstningsprocedurer uppstod en rätt varm och personlig upplevelse, förvånansvärt nära besläktad med den genuina gemenskapskänsla jag uppfattar som typisk för just BP-konferenserna. Det tog dock lite längre tid innan jag vande mig vid mer chockartade upplevelser förbundna med den tekniska konfigurationen, t.ex. att – plötsligt och ovanligt okammad – behöva se mig själv på den där ”främsta raden” på skärmen … Men, allvarligt talat, så var naturligtvis det viktigaste att hela programmet med olika arbetsgrupper och föredrag som jag hade komponerat för mig själv fungerande fullständigt felfritt.

Exempelvis genomfördes min långt i förväg bokade workshop om ökad produktivitet helt enligt planerna och dessutom kunde jag delta i en arbetsgrupp om marknadsföring – något som inte hade varit möjligt på den fysiska konferensen, eftersom de två sessionerna överlappade varandra i tid. Efter dessa arbetsgrupper följde föredragsserierna. Här avhandlades på mellan 30 och 60 minuter allt från arbetsverktyg och tekniska lösningar till företagsekonomiska rön & råd och smarta lösningsförslag för ett balanserat livspussel med både arbete och fritid. Med andra ord, samma väl avvägda blandning av höga och låga men alltid konkret användbara föreläsningsämnen som brukar utmärka BP-konferenserna. I olika samtalsrum kunde man före, efter och samtidigt med föreläsningarna engagerat diskutera dessa eller bara avslappnat snacka lite skit och nätverka, eller rentav djuplodande och initierat avhandla bästa sätt att inmundiga kvällens flytande förtäring. (Ryktesvägen har jag hört sägas att sistnämnda, ofta mycket livfulla diskussioner lär ha pågått lika länge som på fysiska konferenser, dvs. långt in på natten.)

Naturligtvis är det svårt att helt ersätta de personliga möten och samtal som är så grundläggande och avgörande på ”riktiga” tillställningar. Samtidigt var detta den givna förutsättningen för hela arrangemanget och för alla inblandade, och på samma sätt som i livet och samhället i övrigt skapade den påtvingade fysiska distansen ett särskilt slags social närhet, som i sin tur präglades av glädjen över att snart kunna ses på riktigt.

Sammanfattningsvis tycker jag att denna konferens var väldigt lyckad med tanke på situationen just nu. Det fanns även fördelar jämfört med ”vanliga” konferenser, åtminstone i mina ögon. Jag behövde inte boka av allting annat på samma sätt som annars, och istället för att resa tvärs genom hela Tyskland kunde jag sitta kvar vid mitt arbetsbord och t.o.m. hålla några kunder nöjda när jag fick tid över. Och man fick mer tid över än vanligt, eftersom den virtuella konferensen hade gått från två heldagar till fyra halvdagar (plus eventuella arbetsgrupper). Alla som har försökt sitta i webbmöte en längre tid, instämmer nog i att detta var ett smart val, åtminstone tyckte jag att det var skönt att slippa stressen av långa timmar med hörlurar och skärm i virtuella rum. Nackdelen är att man inte på samma sätt kan dyka ner i och helt koncentrera sig på konferensen, människorna, informationen och händelserna runtomkring. Å andra sidan var möjligheten att slippa avvisa eventuella arbetsuppdrag och kundförfrågningar en viktig sidoeffekt för oss som har haft minst sagt varierande orderingång den senaste coronatiden. Apropå fördelar har jag dessutom pratat med flera deltagare som berättade att de inte hade kunnat komma till en fysisk konferens i Nürnberg ändå, oavsett corona, men att de nu hade möjlighet. Det kan man se i deltagarantalet, som svällde från ursprungligen 300 anmälda till nu totalt 450 personer. Och som liten extrabonus kompletterades den egentliga konferensen med en tilläggsdag några veckor senare. För övrigt finns alla föredrag inspelade, åtkomliga för såväl deltagare som betalande allmänhet (se bpconf.com/Videos/).

Under det obligatoriska avslutningsmötet visar sig arrangören vara utmattad efter en mycket innehålls- och händelserik vecka, men samtidigt mycket nöjd med hur konferensen hade förlöpt överlag. Csaba Bán citerar lämpliga och eftertänksamma underfundigheter av den ungerske författaren Péter Esterházy (”Min herre, har ni någonsin levt i en tid som inte har varit en förändringens och övergångens tid?”) men konstaterar samtidigt att det i grunden inte finns någonting som på riktigt kan ersätta ett möte i den verkliga verkligheten. Denna slutsats ger en naturlig övergång till höjdpunkten på varje avslutningstal på en BP-konferens, nämligen det stora momentet, den sista och bland oss fantaster med spänning emotsedda smällkaramellen som består i att Csaba avslöjar var nästa års BP-konferens kommer att hållas! Men fastän deltagarna i sprickfärdiga versaler redan luftar sina förväntningar i chattfönstren, annonserar Csaba istället i allsköns ro ett bildspel som ska ge allt tydligare ledtrådar om staden det gäller och så plötsligt är han bara borta … Mittskärmen blir tom, bildspelet och Csaba försvinner! Ett tekniskt fel, eller? Chatten svämmar över av både versaler och gemener som klagar över kvällsmat som står och väntar, hungriga barn som rycker i föräldrar och hur nödigt toalettbesöket börjar bli, vänlig skadeglädje över dessa kalamiteter fyller samtalen, roliga historier och förslag om att istället rösta fram staden, alla pratar kors och tvärs, knackar i tangentborden och skrattar högt i de virtuella rummen … Plötsligt, mitt i allt kaos, ser jag den där mysiga och sköna sammanhörigheten, den uppsluppna och lite busiga klassrumskänslan träda fram även denna gången och jag tänker, ja just det, just så brukar det ju vara på en BP-konferens. Vilken pricksäker och skön avslutning!

PS. Bildspelet skulle visa Kraków.

Tanja Güllicher bor i Hamburg och har arbetat som medicinsk facköversättare i 20 år. Lika länge har hon passionerat deltagit i (nästan) alla typer av kurser, konferenser och fortbildningar.

Översättning av Örjan Skoglösa.

Praktisk information

Åtkomst till alla föredrag kan köpas här: BPconf.com/Videos
Konferensen BP 21 går av stapeln 22–24 april 2021 i Kraków, Polen.